Det var inte jag
Kjell Johansson
Kjell Johanssons nya roman är ett slags epilog till hans romantrilogi De utsatta – Huset vid Flon, Sjön utan namn och Rummet under golvet. Det är också en fristående berättelse om de skuggor barndomen kastar långt, långt fram i livet.
Eva växte upp med sin bror Einar i ett hus i en förort till Stockholm. Modern tyckte nya böcker var viktigare än nya lakan, fadern var en storslagen man när han var nykter, livsfarlig när han drack. Ovanpå bodde mormor och morfar, mellan våningarna rådde krigstillstånd.
Under ett besök senare i livet hos avlägsna släktingar till fadern förälskade hon sig i den yngste av tre bröder, Axel, som lovade att följa efter henne till Stockholm. De ska göra ett försök att skapa ett liv tillsammans, Evas sista chans att bli fri från den förtvivlan som så länge plågat henne. Men barndomen har inte bara lämnat spår i hennes själ, det finns akter i arkiven också.
Med De utsatta vann Kjell Johansson de svenska läsarnas kärlek. Nu återkommer han med ännu en känslostark berättelse om vår förmåga och oförmåga till kärlek.
Berätta allt, vem kan berätta allt?
Jag hade bett Einar att följa med på min resa till pappas föräldrahem, men han vägrade bestämt. Vi hade varit på Skogstorp en gång tidigare, men då hade vi inte haft något val, vi var barn den sommaren. Varför vi lämnades dit har jag aldrig riktigt kunnat förstå, pappa och hans släkt var bittra fiender. Att pappa tidigt hade stuckit hemifrån uppfattade släkten som ett svek och de tog det som ett bevis på att han ansåg sig vara förmer.»
Läs mer »
232 sidor
ISBN 978-91-85849-59-8
Utkom i september 2011
Recensioner
