Berättelsen om den vita lantbrukarhustrun Milla de Wet och den svarta kvinnan Agaat gestaltar den såriga sydafrikanska samtidshistorien som ingen annan roman gjort tidigare. Agaat tas som femåring, vanskött och handikappad, upp i familjen de Wet som ett slags fosterdotter, blir sen den ende sonens barnflicka och förtrogna medan relationen till Milla blir alltmer komplicerad.
Romanens nu är 1996, apartheidsystemet har just fallit men det nya landet har knappt fötts. Milla ligger förlamad i als och är helt utlämnad till Agaat, som sköter om henne med en ilsken omsorg som får varje naiv föreställning om enkel försoning mellan människor och raser att skingras. Genom Millas gamla dagböcker växer bilden av deras relation i rasåtskillnadens skugga fram.


»Böcker som Agaat«, skrev New York Times, »är skälet till att människor läser romaner och att författare skriver dem.«

»Lika vacker som djuplodande och hennes prestation är lika enastående som den är svår att skaka av sig.« (Toni Morrison)