– En sak ska du ha klart för dig. Att här vill jag inte se några sura miner. Jag vill se en glad flicka. Har du förstått?
Och visst, jag förstår. Jag har fått en hårt åtstramande fläta av mamma och en tillrättavisning. Men i hemlighet har hon fått något tillbaka. Och det vet hon inte om.

Felicia är nummer tre, sen blev de nio, fast en bror dog. Ändå en flock. Papporna blev fyra. Men bara en mamma. Världens bästa mamma? Expert på barnuppfostran i alla fall, om hon får säga det själv. Och Felicia försvann, men ingen kunde säga hur.

En skildring av en barndom och de spår den har satt i den vuxna kvinnan.


»Det är en sårig och trasig memoar om ett liv i skuggan av en självupptagen och dominant förälder. Boken ger stundom ett fragmentariskt intryck, som skriven utifrån ett ofärdigt terapiarbete, men i det rapsodiska finns också en febrighet som gör boken oavbrutet fängslande.« (Jens Liljestrand, DN)